Dreams stop their drifting.
Såhär ser min tillvaro ut just nu. Dator, äppeljuice och naglar som ska målas. När jag slutade för en timme sedan tog jag tag i att städa rummet, så nu är det rent igen och sängkläderna ligger i tvättmaskinen. Min helg har ju börjat också, lever lyxlivet. Så känns det i alla fall tills nästa månad när jag ska leva på denhär månadens lön. Men yolo, vem behöver pengar. Ikväll ska jag hem till Anders och se en skräckfilm, men först ska jag uträtta lite annat. Trevlig helg på er, oavsett om den börjar idag eller senare. ♥
Lullaby - OneRepublic
Stora drömmar blir lite större här.
Kände mig värd ett nytt klädesplagg efter jobbet idag, det slutade med att jag köpte en skjorta jag redan har. Det kunde inte hjälpas, det är min favoritskjorta och jag får nya fläckar på den varenda gång jag bär den. Jag är rädd för den dagen som fläckarna inte går bort längre liksom. Den kan faktiskt vara kommen redan för att det är en orange fläck på ryggen (kom igen?) som jag inte försökt tvätta bort än. Så ja, jag köpte en ny. I övrigt har jag bara massa dyrt på önskelistan, men lön på måndag!!
September Twentythird
Somewhere between unsure, and a hundred.
Don't say your goodbyes, you know it's better that way.
Jeans · Dr Denim
We may never see the west coast.
Bild från en sväng till Sherlocks igår med Benjamin, Mads och Anders nummer två.
These silent waves are my company.
Jag tog helg redan igår, jobbar ju inte fredagar längre. Var så trött att jag kunde somnat stående när jag kom hem från jobbet, så det var lika bra att jag hade ledgt idag. Har bara skruttat runt i min jumpsuit denna goa fredag, lyssnat på hög musik och druckit äppeljuice. Vet inte än om det är ikväll jag ska ut på stan och roa mig eller imorgon, men jag är helt säkert sugen på lite liv och rörelse efter att jag spenderade hela förra veckan sjuk i mitt rum. Yes yes. Nu ska jag ingenting, ligga kvar i sängen faktiskt. Gott.
Nightwalks
Har hittat en perfekt promenadstrecka på cirka elva kilometer som jag går nästan varje dag, det är skönt att röra på benen efter en dag på ett stillasittande jobb. Och dessutom är det så härligt att komma ut ur innerstaden ibland, till små områden där man inte blir lika konstant iaktagen som annars. Ibland tror jag nästan att jag har något i ansiktet bara för att jag upplever att alla glor i mitt fejs. Men det är förmodligen bara min skogsmulliga, norrländska inbillning som säger mig det. Aja, det är skönt att gå härifrån ibland.
Michelle (min chef) var på världens bästa humör idag tror jag, jag fick sluta 45 minuter tidigare. Thank you! Gick direkt hem och käkade hårdbröd med ost, det hade jag sett fram emot enda sedan jag åt det sist. På lunchen. Hehe. Nu ska jag stänga fönstret utan att klämma mig och sedan ska jag ut på min dagliga standarspromenad igen. - Vi ses, kan I have det godt?
And you, you're someone else.
Jag har en fet blodblåsa på fingret, about the size of the finger itself. Ni vet de här låsen på gamla fönster? Jag vaknade imorse och insåg att det var svinkallt i mitt rum, så jag gör en nyvaken ninja-manöver och stänger fönstret fort som satan. Bara ett problem återstod, - mitt finger hakar jag också fast mitt i denna sköna anordning. Cirka fem sekunder efter jag vaknat stirrar jag ner på mitt finger där huden liksom bisarrt förflyttat sig till platser den inte ska vara på. Typiskt behaglig grej att vakna till. Aj.
Nu ska jag ta mig samman för en promenad. Jag älskar vädret, äntligen höstkyla!
I would give up forever to touch you.
Åh jag har så ont i hjärtat. Eller nej, det har jag inte alls. Jag lämnade mitt hjärta i Sverige, hos den finaste lilla varelse i hela världen. Och herregud vad jag saknar den! Varelsen, alltså. Saknaden efter detta lurviga lilla monster skulle kunna få mig att bryta ihop här och nu om jag tillät det, hur länge kan man leva utan sin andra halva? Det märker jag nog för eller senare, men det är svårt varje dag.
Annars är jag tillbaka på banan, jag är så gott som frisk igen och jobbade hela dagen idag. Vi hade introduktion på ett nytt projekt bland annat, så dagen kändes inte så fruktansvärt lång som annars. Skrev nytt kontrakt med min chef också, från och med nu går jag ner i arbetstimmar. Ska ut och leta efter något annat att göra en till två gånger i veckan istället för att jobba där i fem dagar. Känns väldigt skönt ärligt talat, trots att lönen blir mindre tills vidare. Jag hittar säkert något, det väljer jag att tro på. ;)
Annars är jag tillbaka på banan, jag är så gott som frisk igen och jobbade hela dagen idag. Vi hade introduktion på ett nytt projekt bland annat, så dagen kändes inte så fruktansvärt lång som annars. Skrev nytt kontrakt med min chef också, från och med nu går jag ner i arbetstimmar. Ska ut och leta efter något annat att göra en till två gånger i veckan istället för att jobba där i fem dagar. Känns väldigt skönt ärligt talat, trots att lönen blir mindre tills vidare. Jag hittar säkert något, det väljer jag att tro på. ;)
What was it inside you that love never satisfied.
Jag ska aldrig ta av mig dessa shorts igen, love them to death.
Igår kände jag att det var dags att komma lite ut ur min isolerade sjukdomsbubbla här hemma. Gick till Super Brugsen genom regnet och köpte vin, som jag sen tog med mig under armen och gick hem till Anders. Jag är fortfarande (!!) inte helt frisk, och hans knä pajjade senast på fotbollen så vi valde bort helgens krogrundor och hängde hemma istället. Nu ska jag ut och handla, x.
I can light it up for you.
O.P.I - In the Cable Car-Pool Lane
To all we loved that wasn't meant to last.
Denna fredagskväll har jag tänkt avrunda här och nu. Jag ska krypa ner under täcket efter en för omväxlingens skull riktigt lugn och ensam start på helgen, men det var precis vad jag behövde. Efter några Ipren tog jag en promenad genom gågatan tidigare idag, och fick med mig en leopardmönstrad och underbart skön pyjamas hem. Den har jag bott i sedan dess, åtminstonne i shortsen.
Trevlig helg!
I will never get used to silence.
Yes, så blev det. Efter att jag gått till rådhuset igår och hämtat ut mitt danska personnummer (jag har numera dubbel identitet) kunde jag inte hålla mig från att gå ner till Bruuns Galleri. Slank in på Vero Moda och köpte en alldeles för dyr väst som man kan skymta lite på bilden nedanför, och sen in på Matas för att köpa nytt nagellack som jag ska måla klorna med nu.
By the way! Jag befinner mig i början på ett riktigt typiskt filmscenario. Min granne är svinläcker, och han tittar ner på mig med världens goaste leende varje gång vi möts i trappen. Ni vet den typiska filmen, när två personer möts i tappuppgången varje dag och det flyger sparks som satan mellan dem varje gång. Okej överdrift, men samtidigt inte. Hur får man sin danske granne att förstå att man vill smaka på den kakan riktigt badly? 'Smaka på kakan' lät kanske lite osmakligt, men alla förstår. Bra.
Trying hard not to get into trouble.
Åh vad händer med mig, jag blir hur jag än försöker inte av med feber, hes röst och värkande bihålor. Fy vad irriterande, jag är less på att ligga i min säng och försöka meditera mig till en annan värld så fort jag hör mina roomies utanför för att dom ger mig god damn huvudvärk. Har blivit immun mot Ipren också, de fungerar inte längre. Jag skulle verkligen vilja gå ner på stan och köpa något fint som kunde uppmuntra mig, men det är inte särskilt kul när jag glömmer bort vad jag håller på med tre gånger i halvtimmen. Tro mig, jag testade igår och lyckades mystiskt nog missa varenda butik jag skulle in i. Hjärnkontoret har tagit tjänstledigt.
Så idag är planen den att jag ska knapra fler Ipren, och dessutom är jag så jäkla sugen på köttfärssås. Annars ska jag gå till rådhuset och hämta ut mitt personnummer, också har jag nästan varit sjuk länge nog för att förtjäna ett nytt nagellack. Eller? Jo det har varit synd om mig länge nu, jag vet speciellt ett där inne på hyllan hos Magasin som skrikit mitt namn länge nog. - Nailpolish, ♥
The way you'd play with me like a child.
Jag borde ha satt upp någon slags regel för mig själv om att det inte är okej att ligga och titta på kläder och skor när jag är hemma från jobbet och vet hur mycket pengar jag går miste om. Kan hända att jag uttryckt hur less jag är på grejen med nitar på hälen/klacken tusen gånger, men jag höll endå på att sätta frukosten i halsen när jag såg dessa. Uhmf. Jag kommer inte släppa dom här i första taget, och inte i andra heller. Aldrig. Jävlar vad fräcka.
» » » ♦ « « «
Choose your last words, this is the last time.
If you'll never notice.
Sitter hemma i sängen, nyvaken efter en superhärlig helg med tjejerna. Anledningen till att jag sitter hemma är att jag i lördags började känna mig hängig igen, och idag har jag inte lyckats få fram ett enda ord ur munnen. Min hals är helt förstörd, och huvudet bankar. Just när jag hade haft cirka två dagar då jag faktiskt kände mig helt frisk, så blir jag sjuk igen. Fantastiskt. Och med en röst som inte fungerar fyller jag inte riktigt någon funktion som telefonintervjuare, så jag är hemma.
Har i alla fall haft det jättebra med brudarna i helgen. Fredagen har jag redan berättat om, Morten och Michael kom hit och hängde innan vi drog ut på stan. I lördags gick vi till Bruuns (gallerian) och åt lunch, sen fick jag hjälp att färga håret. Efter det gick vi till affären och handlade lite picknick-mat som vi kalasade på i Rådhusparken och pratade om allt mellan himmel och jord i några timmar. Mot kvällen traskade vi över till Anders och hans vänner, och sen ut på stan igen. Tack för den här gången, girls. ♥
I was finding myself and I didn't know I was lost.
I torsdags kom mina två pinglor Maja och Agnes hit till Århus vid sju på morgonen. Jag har alltså pratat så pass lite svenska i vanliga sammanhang de senaste sex veckorna, att jag redan börjat blanda det danska sättet att bygga meningar med det svenska. Diskuterade det med en av mina svenska kollegor på jobbet, som sa att jag inte skulle förvänta mig att minnas allt av mitt egna språk länge till. Ärligt talat, vem är jag. 'Vi tar tillbaks', istället för vi går tillbaks. 'Det finner vi nog ut', istället för det märker vi. Uh.
Dom har i alla fall hängt hemma hos mig medan jag jobbade torsdag och fredag, umgåtts med min säng medan jag själv inte kunnat. Igårkväll kom Morten och Michael förbi här hos oss innan vi gick ut på stan, så nu har även brudarna lärt sig en del danska av proffsen. Hittills idag har vi gått till gallerian och käkat lunch, och nu sitter vi hemma i sängen och samlar kraft inför att färga mitt hår. Därefter ska jag städa köket och sen ser vi till att ikväll också blir en bra kväll. Ha det gott vänner!
I want you to burn my bridges down, set me on fire.
Så var det vardag igen. Jobbet flöt på helt okej, men det var nog bara för att det är måndag och jag inte suttit där på några dagar. I rummet utan luft, i stolen som ger mig brutal ryggont. Det enda jag fått ut av mitt jobb hittills är ett redigt koffeinberoende. Uh.
Jag har precis kommit hem efter att ha lämnat Anders väska hos honom, också gick jag en snabbis igenom gallerian på vägen hem. Köpte god, mindre sund mat som jag tänkte lyxa till det med ikväll. Men mina roomies kom hem och har ockupperat köket sedan dess, så jag får en sund och billig kväll istället. Roomies är bra till mycket, det måste jag säga. Nu ska jag se om regnet ger sig så jag kan ta en powerwalk, eller om jag förblir i sängen med mina äpplen och Facebook-chatten. Ohwell, vi pratas som vanligt snart igen.
With every broken bone, I swear I lived.
För ovanlighetens skull hade jag lägenheten för mig själv igårkväll, så jag bjöd in några stycken på äkta danskt hygge. Kristian, Benjamin, Jesper, Anders, Camilla och Stine närmare bestämt. När klockan blev mycket gick vi ut på stan som i alla fall var lite lugnare än i fredags, där jag även stötte på min kära grönländare Miki. Nu har jag precis ätit mat, hittade billigt bacon på Føtex igår så jag har avnjutit min absoluta favoriträtt för första gången på länge. Plötsligt kändes detta lilla land mycket mer som hemma. ;)
Det ska även nämnas att min grymma storasyster Jannike fyller år idag, jag tror det är ganska precis tre år sedan jag träffade henne senast. Därför är det lite extra frustrerande att hon är i Sverige just nu, bara för att jag inte är det för första gången i mitt liv. Nästan. Jag hoppas i alla fall att hon får en grym dag, och att hon överlever klimatchocken mellan Norrland och Mexiko. ♣