You'll remember me when the west wind moves.
Idag är alla mina och Vildas tankar hos vår lilla men fruktansvärt värdefulla vän.
Ha det så bra i hundhimlen nu, världens bästa Skrållan.
♥
Ha det så bra i hundhimlen nu, världens bästa Skrållan.
♥
I wish for things that I don't need.
Springer upp och ner för trappan i tofflorna och packar stora kappsäcken, jag går alltid upp minst ett steg på inre stress-skalan när jag ska åka någonstans. Imorgonbitti ringer klockan och lite senare ska jag med tåget söderut, med Hallsberg som första stopp. Jag har verkligen sett fram emot den här lilla resan ett bra tag nu, och det ska bli så kul att få se de ansikten jag inte sett på snart ett år.
Efter några stopp i Sverige åker jag vidare över havet för att få kramas lite med mina danskar också. Om allt går enligt planen alltså, men det vet man aldrig såhär på förhand. Eventuellt packar jag ner kameran i väskan, med tanke på att mitt enda nyårslöfte var att fota mer i år. Hur som helst, jag vet inte än hur länge jag blir borta men det handlar inte om något överdrivet. På återseende! :)
Efter några stopp i Sverige åker jag vidare över havet för att få kramas lite med mina danskar också. Om allt går enligt planen alltså, men det vet man aldrig såhär på förhand. Eventuellt packar jag ner kameran i väskan, med tanke på att mitt enda nyårslöfte var att fota mer i år. Hur som helst, jag vet inte än hur länge jag blir borta men det handlar inte om något överdrivet. På återseende! :)
Keep making me laugh, let's go get high.
MMXI·II·XXIII
Break your plans for me tonight.
Jag och hundarna är ensamma hemma och inväntar en helg i bara varandras sällskap, pappa har varit här och kokat palt åt mig idag (älskade, älskade palt) men åkte ganska nyss. Det är lite bittert att sitta här i helgen med en hund som löper, vilket betyder att jag inte kan åka till Åre och fira Majas födelsedag imorgon. Så himla typiskt. Hon kan ju inte vara kvar ensam här i Östersund, och den enda som kan passa henne i Järpen har hanhund. Så det blir nog en ganska lång helg för oss, men vi har ju bott ensamma förut.
Mamms och jag var nere på stan igår, det är någon marknad där nere som hon ville kolla på. Jag fick strumpor med grisar på och en macka från Subway, så det fanns inget att klaga på där. Nej men nog pratat för nu, jag tror att jag kickstartar min helg med att pinka hundarna och slå på TV:n. Har jag tur finns det mat i kylen att rota fram, annars går jag väl direkt på glassen. Livet på en pinne, ni vet.
Wherever she is I want to be.
Nu var det exakt en vecka sedan som jag följde med Jessica och vinkade av henne vid tåget här i Östersund. Hon drog till Australien några dagar senare, och här i snö och blåst är jag mer än avundsjuk. Väldigt avundsjuk. Vi får se om jag lyckas ta mig iväg och hälsa på henne senare i år, jag kan helt enkelt inte missa att min syster hänger i Australien och inte jag. Jag ska ta mig iväg, så är det bara.
Bilden av en gata i Melbourne är tagen av Jessica. Men just idag skiner en ynka gnutta sol över lilla, bleka Östersund och det ger ju i alla fall lite hopp om att världen inte kommer gå under trots allt. Det blir både vår och sommar i år igen. Jag har inga stora, konkreta planer än men tänker mig i alla fall att jag ska åka ner till Adéla snart så att vi kan fylla på litegrann av varandras energi. Jag har varken sett henne eller någon av de andra från gymnasiet på snart åtta månader, så nu får det vara nog. Vi hörs! ;-*
This is not a place, not yet awake.
Ja, jag håller mig alltid långt ifrån nyårslöften men är det något jag skulle vilja det här året så skulle det vara att jag tog fram min kamera lite oftare. Jag saknar att ha vettiga bilder på saker och ting, snart får det vara slut med dessa halvkassa mobilbilder. Jag har till exempel bott närmre ett halvår i vackra Danmark och har inte en enda duglig bild därifrån. Men gör om, gör rätt. Detta år ska bli året då jag hittar tillbaka till allt det där som var roligt med fotografering. Om det endå kunde vara slut på mörka vinterdagar snart.
Goodnight Christmas.
♣
But in the end, everyone turns out to be
the person they swore they'd never become.
the person they swore they'd never become.
16.12.13
Åh vad guld det är att vara hemma. Jag har träffat min storasyster som jag inte träffat på tre år, kylskåpet är fullt av god mat, och jag vaknar på mornarna av att min skäggiga hund kryper upp till kudden för att skeda. Just nu sitter jag hemma med Vilda och Beily som sällskap, Jannike är på jobbet och om en dryg timme rullar mamma och Mio in så jag får träffa dem också.
Jag har inte insett hur nära julafton är! Alla julklappar jag inte köpt än liksom, åh nej. Mamma har alla juldekorationer på plats och min säng var bäddad med röda påslakan men julkänslan verkar inte riktigt vilja infinna sig, jag behöver en spark i röven och ett nyp i armen för att vakna och ta tag i det här. Nu ska jag ge de fyrbenta lite uppmärksamhet innan mamms och lilla Mio kommer hem!
Tivoli Gardens
14.12.13 · Copenhagen · 07:24
♦
"Every year you pass your birthday knowing that you were born that day
but every year you pass your death day and have no clue."
♦
I dream of you in colors that doesn't exist.
Nov. 24, 2013
I'm friends with the monster that's under my bed,
get along with the voices inside of my head.
In midair and floating off to space.
Rainy Zurich - The Fray
· · · · ·
Everything I had ever let go of had claw marks on it.
Smiling but we're close to tears.
Det finns saker jag saknar. Dom här två, till exempel. Och det finns dagar som jag inte kan svara på varför jag är här, och inte hos dem istället. Faktum är att jag hittills inte hittat ett enda vettigt svar, jag har inte en enda gång kunnat säga till mig själv att därför är jag här. Utan mina bästa vänner. Vissa dagar tror jag utan egentlig grund att det är rätt, att det är rätt plats och rätt tid. Men dagar som idag finns det inte en enda anledning. Vem väljer bort allt den älskar för att vakna med jobb-ångest varje vardagsmorgon och sedan försöka skratta sig lycklig igen på lördagskvällen. Det är ju bara dumt.
Det här är två tjejer mitt hjärta slår extra hårt för. Den senaste veckan har jag utan en enda natts undantag drömt att jag träffar Vilda. På olika sätt såklart, men det är alltid vi tillsammans. Och när jag sedan vaknar varenda morgon ensam i min alldeles för stora säng, och inte bredvid (under) henne i den nittio centimeters säng vi delade på i så många år, då är det bara upplagt för en dålig dag. Adéla saknar jag också så det värker inuti, hon är skitjobbig och driver mig oftast till vansinne men är världens viktigaste endå. Så jag fortsätter att ställa mig själv samma fråga, enda tills jag hittar det vettiga svaret. För att frågan är, om kan jag leva såhär.
This is not a fair fight.
I don't remember you looking any better,
but then again I don't remember you.
There is really no way to reach me.
'Cause I'm already gone.
September Twentythird
Somewhere between unsure, and a hundred.
» » » ♦ « « «
Choose your last words, this is the last time.