Idag är det exakt ett år sedan jag tog studenten. Det var idag för ett år sen som vi drack champange till frukost, och grät tillsammans över det faktum att vi aldrig skulle tillbaka till den skola vi så passionerat hatat under alla tre åren. Jag tänker ofta att jag vill gå i skolan igen, trots att det ofta var tufft så var det samtidigt så otroligt lättsamt. Vi var en handplockad skara av folk från hela skandinavien och endå blev vi bli världens tajtaste familj. Jag saknar det varje dag, och samtidigt älskar jag att livet går vidare.

Den här dagen för ett år sedan hade jag ingen aning om allt det jag skulle hinna med inom året som skulle komma. Jag hade aldrig trott att jag skulle bo ett halvår på Danmarks östkust, eller att jag skulle jobba som servitris på den mest besökta gatan i Köpenhamn. Jag hade inte trott att en manlig kund på restaurangen skulle säga till mig att han aldrig anat att jag faktiskt inte var dansk på riktigt. Bara en sådan sak som att jag skulle lära mig flytande danska, who knew!? Mest skrämmande är att människor jag tycker så himla mycket om idag visste jag inte ens existerade för ett år sedan. När jag tänker på det förälskar jag mig i livet lite mer.