När jag vaknade imorse hade jag en känsla av att jag ville spola tillbaka bandet så långt som över huvud taget möjligt. Flytta tillbaka till Järpen, känna doften av skog när jag går hem på kvällarna och bara ta varje dag som den kommer. Jag minns inte när jag var där sist, men det var över ett år sedan och säkert mycket mer än så. Trots den känslan i magen skrev jag på ett anställningskontrakt ett par timmar senare, 130 mil därifrån. Solen skiner över Köpenhamn idag, men jag vet inte vad jag känner för min favoritstad just nu.