Då var ännu en dag snart förbi. Jag går i cirklar, känner igen mig i varje klockslag av varje dag och gör samma saker. Inget bryter banan, allt rullar på precis som alltid och jag har liksom fastnat någonstans. Hörs det att jag är less? Jag är fruktansvärt less, nemligen. Idag har jag gått runt nere i Mindeparken under timmarna som solen visade sig från sin bästa sida, jag skulle tro att det är Århus största park och den ligger några kilometer härifrån. Där finns en minnesplats för de danska soldater som dog under Andra Världskriget, och när jag kom tillräckligt nära såg jag att allas namn var ingraverade i väggarna. Coolt. Plötsligt känner man sig ganska liten som går och surar över en trasig rygg och ett jobb som telefonintervjuare. Undra vad dom kände liksom.