I want you to stay.
Something in the way you move makes me feel like I can't live without you.
2013.07.29
Är det något jag är rädd för så är det den slags karma som alltid har en tendens att slå mig på fingrarna, och då menar jag alltid. Jag har lärt mig med åren att det jag berättar för folk att jag ska göra, det kommer inte hända. Har jag berättat om en resa, en flytt, ett par skor jag ska köpa eller vad som helst så kommer någonting komma i mellan som gör att det inte blir av. Så istället går jag tyst om de flesta av mina planer, det är säkrast så. Men nu ska jag trotsa detta faktum och berätta om mina framtidsplaner. För att det är trots allt bara två dagar kvar tills de sätts i verket på riktigt, och jag tror inte att karma hinner ikapp mig.
Det har ju aldrig varit någon hemlighet att jag inte trivs i Östersund, och att det aldrig varit min plats på jorden. Forshaga var min plats en liten stund, men det kommer det aldrig att bli igen. Det betyder att jag ska vidare nu, och om 48 timmar sätter jag mig på tåget mot mitt nya hem. Jag ska flytta till Århus, den näst största staden i Danmark. Varför jag ska bo just där, det är mest för att det slumpade sig så med jobbet. Men jag har absolut ingenting emot att testa mina vingar i en storstad den här gången.
Jag har aldrig varit i Århus förut, jag känner ingen och jag vet egentligen ingenting alls om staden. Allt jag har är en adress till jobbet och lägenheten jag ska bo i, resten får helt enkelt lösa sig på plats. Jag är i alla fall taggad, det är så underbart när man får börja på ett nytt kapitel i livet. Och bloggen följer självklart med mig till Danmark. Så fort jag får tid och plats över i hjärnkontoret ska jag blogga där ifrån andra sidan havet, det ni. Vi hörs väldigt snart igen.
Du är det dyraste i världen.
You've got something I need
Hittade en bild i kameran på lite prylar jag köpte i Ullared för ett par veckor sedan. En Wave Maker, spetsbehå, hårinpackning, lösögonfransar, mobilskal, nagellack o.s.v. Apropå inköp och allt sånt där så håller jag på med en del auktioner på Tradera, kan inte släpa runt på en massa oanvända kläder längre. Kolla in mina auktioner här.
Godmorgon
Godmorgon godmorgon. Idag ska jag börja packa så att jag är redo för att åka till västkusten på söndag, jag skriker verkligen inombords efter lite miljöombyte så det ska bli sjukt skönt att komma iväg. Igår var jag också effektivare än vanligt och fixade med mitt CV och personliga brev halva dagen, fem jobb blev sökta och fler ska det bli. Så håll alla tummar nu, cashflow please.
♣ ♣ ♣ ♣ ♣
Gårdagens presenter från mamma och Jessica, tack så jättemycket bruttor. ♥
Where the wind blows ...
... Take me there.
Hallaba lallaba
Jag och Jessica tog en dag på stan igår där jag köpte detta linne och en bikini, nu är jag redo för semester! Sen drog vi till bion och såg The Great Gatsby, må hända att Leonardo DiCaprio börjar bli till åren men han är endå alltid en fröjd för ögat hörni. Idag är det pissväder ute men jag har två paket att hämta på posten, och det kan inte vänta. Så på med mamsens regnjacka eller nått, I'm off.
Never going back
Jag raderade just alla mina skolarbeten ur datorn, jag har sparat nästan alla bara för att lärare har en tendens att tappa bort saker man skickar till dem. Men nu är de borta, för att jag tog studenten för elva dagar sedan och just nu är det bara världens största lättnad. Jag vet att jag förmodligen kommer ligga sömnlös en natt i framtiden och tänka på allt jag glömde att ta vara på i Värmland, men än så länge har jag bara sommarlov. Och visst är det konstigt att veta att jag aldrig ska "hem" igen, till min lägenhet på tredje våningen. Men samtidigt är jag så jävla redo för framtiden, och för att andas lite frisk luft igen. Oh lord, kom igen nu då liveeet. ♥
Here's to the nights we felt alive.
Så länge man är tom och glad.
Men jag kommer aldrig mer att åka hem.
Imorgon tar jag tåget hem till Värmland igen, för sista gången. Jag kan väl aldrig vara säker på att jag inte kommer ta samma tidiga tåg från Östersund någon gång i framtiden, byta till Karlstads-tåget som nästan alltid avgår från samma perrong i Stockholm och vara framme i Värmland redan tidig eftermiddag. Men jag kommer aldrig mer att åka hem. Det här är sista gången jag kan titta på en avgångstabell, hitta avgången mot Karlstad och tänka att det är tåget som ska ta mig hem. Senare blir det bara mitt tåg bort.
Den sista maj tar jag studenten och sedan är det kapitlet slut. Ett kapitel på närmre tre år har bara fyrtiotre dagar kvar, fyrtiotvå imorgon. Fyrtioen på lördag. Jag har massor av planer för framtiden och vissa dagar blir jag galen för att vardagen har sett lika ut för länge, andra dagar har jag en klump i magen och undrar vem jag är utan Värmland. Det var så länge sedan jag behövde vara någon utan dem, vi har ju kännt varandra för evigt. Jag brukar föreställa mig känslan av att komma ut på trappan i vit klänning och studentmössa, jag brukar föreställa mig hur det kommer att kännas. Men jag kan inte riktigt gissa om det kommer att vara den bästa dagen i mitt liv, eller den värsta. Båda delarna, förmodligen. Men imorgon tar jag tåget hem till Värmland, för sista gången.