You may be the one place I'm sure about.

Igår morse tog jag tåget från Alingsås till Göteborg, därifrån vidare till Lund och slutligen till Mörrum där min goa dansk Mathias och hans kompis Andreas mötte upp mig vid stationen. Det var inte mer än ett halvår sedan jag träffade Mathias sist, vilket har blivit en ganska kort tid i min värld. Men det var såklart hur kul som helst att se honom igen. Vi gick till huset killarna hyrde i Mörrum där de bjöd på vin och vi hade en trevlig kväll med en massa ta-igen-snack, en liten promenad i mörkret och bara allmänt, mysigt och danskt häng. Mörrum är alltså en populär fiskeort nere i Blekinge dit många åker för att fiska, och så även Mathias och Andreas.
 
 
Jag tog huvudsakligen med mig kameran på min lilla resa eftersom att jag skulle leka fotograf i Mörrum. Väl där upptäckte jag att jag hade mitt minneskort som bara rymmer cirka tvåhundra bilder med mig, så bilder från fisket blev det enda som fick plats. Det var alltså idag torsdag som vi tog oss upp i hyffsad tid efter gårdagens spanska vin och danska öl, och begav oss ner till ån i några timmar. Jag har många bilder att redigera och att gå igenom så fler kommer kanske att komma upp senare. Det var väldigt kul att använda kameran igen, men samtidigt insåg jag att den börjar förfalla efter sex år och att jag så snabbt som möjligt måste ha en ny.
 
 
Efter några timmars balanserande på stenar och smala stockar, några nära-döden-upplevelser på höga hängbroar och en skvätt vatten i skorna gick vi och köpte pizza inne i byn istället. Killarna drog inga stora fiskar idag men ett par små och det är betydligt mer än vad jag någonsin lyckats fånga med lina och krok. Efter pizzan kramade jag pojkarna hejdå och hoppade på tåget mot Köpenhamn där jag direkt köpte biljetten vidare till Århus och nu sitter jag här igen. Inte i mitt gamla rum på Banegårdsgade såklart men allt känns väldigt bekant endå. Imorgon ska jag ner på stan och fixa med min deklaration, håller alla tummar för skatteåterbäring!  xx

I wouldn't care to tell you anyway.

Jag och Robin klev upp vid åtta i morse eftersom att jag skulle göra honom sällskap på jobbet idag. Han jobbar i en liten fiskebutik utanför Hemköp här i Alingsås, så det säger sig själv att hela jag luktade fisk när vi kommit därifrån vid halv sju. Men förutom lukten som tog en liten stund att vänja sig vid, och en längre stund att göra sig av med, så hade vi supertrevligt i den kalla lilla fiskevagnen. Jag har väl mest pratat med pensionärer medan Robin fått sköta sitt jobb, för att det gör han nog bäst själv. Ikväll står i alla fall skräckfilm, toast-middag och packning på schemat för att imorgon tar jag tåget ner till Mörrum i Blekinge. I will talk to you later-o.


A piece of mind you learned to live without.

Igår var vi några stycken som vaknade tidigt efter lördagsnatten, så vi bäddade ner oss bland täcken och kuddar i sofforna och satte nostalgisk musik från Backstreet Boys och Westlife i högtalarna. André och Robin åkte till McDonald's när de vaknade och köpte oberäkneliga mängder nuggets, och jag fick min efterlängtade vaniljmilkshake. Vi spenderade halva dagen åt att trängas på soffor och madrasser medan vi tittade på skräckfilmer och komedier om vart annat, och en stund om bästa, saknade Oskar förbi också.
 
 
Under dagen åkte ungefär hälften av sällskapet hem men jag, Robin, André, Johan och Isak gick till Ica Maxi och köpte mat för att kunna grilla i regnet. Trots att vi åt framför TV:n istället för att äta grillat utomhus (som man ju faktiskt ska) så smakade maten väldigt, väldigt gott och ett par filmer senare somnade vi nog allihopa. Idag däremot började vi dagen med att äta på Subway och tog sedan Isaks bil till ett köpcenter i Partille. Jag höll i mina pengar krampaktigt hårt men grabbarna shoppade lite, och nu har alla mina godingar åkt hem igen. Jag klarar inte elva månader utan dem en gång till, så jag vet att vi ses snart igen. Det måste vi.

You're crazy and I'm out of my mind.

Klockan halv tio satte jag mig på tåget ner mot Stockholm och bytte där för att åka vidare till Hallsberg. När stationen i Hallsberg närmade sig fick jag nästan ont i magen, jag skulle äntligen få krama två av mina favoritkillar igen. André och Johan väntade på mig ute på perrongen, och jag kan knappt beskriva hur fina de var att se på och hur goa de var att kramas med efter nästan elva månader. Vi hoppade in i Andrés bil och körde vidare de sista två timmarna ner till Alingsås, med en paus på Burger King såklart.



Vi kom fram som de sista till vår minireunion på tio personer hemma hos Robin. Det var så himla kul att träffa mina tjejer Johanna, Sofie och Natalie igen, precis lika kul som det var att träffa Isak, Vegas och Robin själv såklart. Elva månader är galet lång tid när vi bott så nära inpå varandra i tre år, sett varandra i skolan varje dag och alltid spenderat kvällarna ihop minst en gång i veckan. Vi blandade några goda drinkar och tog igen så mycket som möjligt av året som gått sedan vi tog studenten. En väl behövd kväll.  ♥

In the center of my heart, you're the love of my life.

God morgon lördag. Jag blev just färdig med att dammsuga och skura golven, och tänkte eventuellt ta tag i disken. Efter det skuttar jag och Vilda ut på altanen i det fina vädret kan jag lova, inte en enda solstråle får gå till spillo dagar som idag. När mamma kommer hem vid tolv åker vi kanske ner på stan och kikar runt lite, jag har inte bestämt mig än. Plånboken röstar nej, men jag skulle inte ha något emot en ny fin klänning i garderoben. You know what I'm saying. Nu disken och sedan ut i värmen, trevlig helg på er!


It means nothing at all.

Jag förstår inte hur snabbt dagar blir till veckor just nu, jag har varit hemma i fem veckor men har knappt hunnit landa än. På gymnasietiden brukade tre veckors jullov hemma hos mamma kännas som en evighet och jag hann längta ihjäl mig efter alla nere i Värmland. Ska jag vara ärlig så jag inte hunnit ägna mina kära nere i Danmark en enda tanke än, men endå har det gått fem veckor.
 
 
Alla lediga timmar och långa skogspromenader har såklart fått mig att fundera över vad som ska hända härnäst. Och lite klarhet har jag fått i allt nu de senaste dagarna, men jag är som vanligt den som inte delar med sig av för mycket. Jag planerar att börja på en komvuxkurs på distans i alla fall, vågar inte binda mig till en och samma plats i ett halvår så distans känns bäst. Det ligger ännu lite större planer bakom det här med komvux, men det är en hemlighet än så länge. Nu kryper jag ner hos hundarna i sängen, kram!

2014.01.05


Litet julfirande med mormor, morbror och moster med familj.

Almost there.

Jag vet inte vart mina sista dagar i Århus tog vägen. Igår jobbade jag min sista dag på jobbet, och trots att jag verkligen ogillat det sedan dag ett så kändes det nästan sorgligt. Jag har trots allt bland de bästa chefer jag vågat önska mig, och fruktansvärt bra kollegor också. Men vem vet, hux flux så sitter jag väl där och agerar termiten i näringslivet igen. Efter fem månader där kommer jag aldrig kunna känna att jag besvärar någon igen. Watch out, det här har förmodligen gjort mig jobbigare och tjatigare än någonsin.
 
 
Utöver att jobba igår så städade jag ur mitt rum. Jesper och Anders kom med släpvagnen och hämtade mina möbler, förutom sängen som jag sålde till en annan snubbe. Tack boys. Också drack jag ett (några) sista glas vin som jag lovat mig själv att jag skulle. Idag vid halv två kom jag med tåget till Köpenhamn, och nu ligger jag i sängen på hotellet. Lyssnar på trafiken och mitt favoritband, äter mat från Sunset Boulevard och mår utmärkt. Men visst är det konstigt att inte kunna sätta ett datum på när jag ska se kära Danmark igen, och framför allt att inte veta när jag ska träffa mina favoritdanskar. Om någonsin, nothing is promised here. Jag har en lång tågresa framför mig imorgon och min väska väger bly, inte minst efter julklappsshoppingen på Strøget tidigare. Hihi hej.

In the future this should be the good old days.

Igår var okej. Jag gick till Mads vid elva för att hänga med honom och hans tyska vän (sorry, didn't catch your name) innan vi gick ner på stan. Där sprang jag in i Anders som stod och häckade med mobiltelefonen alldeles för nära ansiktet, jag har lärt mig nu att den danska verisionen av julbord a.k.a. julefrokost inte handlar ett skit om mat utan snarare om att fullast vinner. Noticable. Vi fortsatte natten på Frederik's där även Johnni, Stine och Jesper var. Förmodligen min sista night out i Danmark på länge.
 
 
För ikväll hade jag egentligen flera planer, jag är mästare på att göra alla veckans planer för samma kväll. Jag skulle ha träffat Jeppe, och Jakob, också skulle jag kikat förbi på Mojo's där Erica jobbar ikväll också. Som alltid så har för många planer slutat med en kväll i sängen framför romantiska filmer. Men ja, det en ny dag imorgon så jag ska nog ner under täcket nu. Hejhå.

Maybe you started to compare.

Några, men väldigt få människor här i världen har ett sätt som gör att jag inte kan säga nej. Känner ni igen det eller är det bara jag? De är inte många, men dom finns där och dom skulle nästan kunna be mig om vad som helst och jag hade endå sagt ja. Hoppa från en bro, - okej hej! Min chef av alla människor på jorden är en sådan människa, hemskt. I den stunden som hon ber mig om det ena eller andra så svarar jag nästan direkt med ett tveklöst Ja, för att två sekunder senare stå ensam kvar och tänka Nej..
 
 
Så nu ska jag jobba torsdag eftermiddag och hela fredag. Nej! Åh vad typiskt, jag vill väl inte jobba mer, jag vill ju sluta. Och jag vet inte varför jag i den sekund min chef lägger fram förslaget för mig tänker att det är en bra idé, kan hon göra så med alla människor? Åh vad irriterad jag blir, jag vill inte jobba mer än jag måste för att överleva. Hittar väl på en ursäkt och skickar ett SMS imorgonbitti..

I never knew that everything was falling through.

 
Det är sjukt att det redan är december endå. Stan har varit julpyntad ett bra tag nu men är man uppvuxen i Jämtland är det svårt att få julkänslor i tio graders värme och solsken. Som sagt, flugorna surrar fortfarande in genom fönstret och igår mötte jag en geting i trappuppgången. December. Ikväll ska jag i alla fall över till Anders och snacka skit, och imorgon har jag en konkret plan hur jag ska använda min lediga måndag. Jag ska till Gina Tricot och Only (ytterligare butiker ökar risken för impulsköp) och sedan ska jag gå till Viby. Jag har upptäckt att jag bor sex kilometer ifrån tvåtusen kvadratmeter djuraffär, hallå. Det kan jag inte lämna osett.  - Fred ut.

Long time no see, Fredericia.

Efter jobbet idag tog jag tåget till Fredericia för en arbetsintervju, det har varit en stressig dag men samtidigt skönt att komma ut ur Århus. Förutom att jag åkt igenom med tåget några gånger så har jag ju faktiskt varit i Fredericia förut, det är alltid kul att komma tillbaks till sådana platser. Det var sommar den gången, snart tre år sedan nu. Den här gången är syd-Danmark mörkt och skitkallt.
 
 
Men endå, en fin plats på jorden. Kanske för att alla platser som väcker kära minnen är fina, kanske för att man inte kan låta bli att älska danska småstäder. Jag och snubben på arbetsintervjun snackade tjugo procent jobb och åttio procent om musik, pundare, playstation och norskar. Jag har snarare varit på dejt, men vad gör det. Han körde mig till tåget och jag är tillbaka i mitt trygga rum. x

Take a moment.

 
Det tog tid att ta sig upp ur sängen imorse, det är alltid extra svårt när det regnar ute. Väl på jobbet visade det sig att datorerna inte fungerade så vi satt och stirrade ut i tomma intet i en halvtimme innan vi blev hemskickade igen. Jag, Malin och Johan gick till ett café inne i Salling och drack en kopp kaffe, innan vi kollade runt lite därinne och sedan gick hem. Tänkte nästan strunta i att svara när chefen ringde vid tolv och sa att allt fungerade igen. Jaja, nu ska jag i säng igen för imorgon väntar en dag av den längre slagsen.

And it almost felt real.

Har jobbat idag fast jag egentligen inte har fredagar, men extra klirr i kassan har ingen dött av. Av trötthet däremot, där finns det garanterat dem som kolat vippen. Så min fredagskväll spenderas i sängen framför komedier och med resten av gårdagens cola. Efter jobbet idag hängde jag med mina två svenska kollegor till ett ställe de fått i uppgift på sin danskakurs att kolla in. Århus är ju Danmarks främsta studentstad och det finns så många mysiga/coola/nice ställen här, jag är alldeles för dålig på att utnyttja sånt.
 
 
We were the opposites of adults, yet we weren't kids anymore.

Dying trying not to drag my feet.

Hej och hå, det är söndag idag ja. Jag har lite ångest (trots att jag inte jobbar på måndagar, haha) för att jag kan inte komma på en enda grej jag gjorde igår. Var tog min lördag vägen? Det är precis som när man glömmer att njuta av sin allra sista godis, jag har liksom totalmissat en hel dag. Idag har jag i alla fall varit nere i Bruuns en sväng och köpt ett par prylar, men jag har tänkt sticka ut på stan imorgon igen så jag visar allt jag köpt vid ett senare tillfälle. Om jag nu hittar det jag ska ha, har haft sådan otur på senaste.
 

And we don't know how.

 
Den där energin jag beskrev igår var alltså lite borta imorse när klockan ringde för mina två extra timmar på jobbet, och när jag fått i mig frukosten och kletat på sminket ringer chefen och säger att hon jag skulle lära upp idag hade blivit sjuk. Men var bra.. Ganska skönt att kunna stanna hemma i alla fall, det regnar och är allmänt trist utanför. Så jag ska betala hyran nu och använda resten av gårdagens lönepengar på nätshopping. Herregud det är redan november, var har det här halvåret tagit vägen?

Short haired girl.

Jag bestämde mig för att jag hade fått nog av mitt hår igår när jag kom hem från jobbet, och gick därför ner till gallerian och fick det avklippt. Det blev lite kortare än jag hade förväntat mig, det måste jag erkänna. Men det är så fräscht och oslitet och mjukt, haha. Jag ska nog vänja mig vid längden, och om inte annat växer det ju ut igen. Jag måste bara klippa mig oftare och hålla efter, måste.
 
 
Jag har haft sådan extra energi i veckan, inte legat kvar femton minuter för länge i sängen ellers ens druckit kaffe innan lunch. Idag uppnådde jag månadens mål på jobbet redan vid tolv, så jag fick sluta redan då. Men jag har tagit på mig ett par timmar imorgon då jag egentligen är ledig, eftersom en ny svensk börjar på jobbet och jag ska lära upp henne. Sen är det helg, hohoo.

Coldest story ever told.

Jag älskar att ta långa kvällspromenader bland höga lägenhetshus och drömma om att en utav de där lägenheterna var min egen. Att innanför en av dörrarna bodde jag i en lägenhet inredd med de finaste möblerna från Ikea, och tillsammans med min hund. Att i ett hörn stod min dator, och därifrån kunde jag sköta pappersarbetet för mitt egna företag på kvällarna. Att toaletten och spisen aldrig var upptagna, för att det var bara jag som använde dem. Förutom när min imaginary, supersexiga boyfriend var på besök såklart, för då lagar han maten. Och att när jag låser dörren bakom mig på morgonen är jag påväg till ett jobb jag faktiskt tycker om.
 
 
Men men. Igår uppmättes vinden tydligen 53 m/sek här i Århus, och jag har ingen koll alls på vad som är normalt och inte men eftersom att folk strök med och elledningarna rasade ner över gatan så var det nog rätt windy. Den där superfina hösten med stora orangea träd och fina färger överallt, ja den är ju i alla fall inte kvar. Suck. Välkommen tillbaka gråa, trista  November.

Happiness on prescription.

 
Har precis slängt mig ur söndags-pyjamasen och i lite vanliga kläder, Anders ringde just och sa att vi skulle fira att han fått ett nytt jobb från och med imorgon. Alltså det måste ju vara bästa sättet att hålla sig lycklig i höst, - att fira. Allt. Allt är ju värt att fira egentligen, och tillslut kan man bara fira att man firar. (Är det bara jag eller har jag skrivit fira så många gånger att ordet börjar låta lite skumt?) Så där har vi det, fira allt ni lyckas med. Allt alla de runt omkring er lyckas med, och allt som misslyckas.

If you could see me now, would you recognize me.

July 2013
 
Det är första gången idag som regnet inte öser ner, så jag tänkte chansa och ta en promenad. Har varit nere i gallerian tidigare idag och testat massa kläder, men det slutade med att jag gick hem med massa nya ringar. Ringar är bland det sista i världen jag behöver, jag har bara tio fingrar men säkert sju gånger så många ringar. Nåja, innan regnet kommer tillbaka var det. Hej. 

Tidigare inlägg Nyare inlägg