Det här är två tjejer mitt hjärta slår extra hårt för. Den senaste veckan har jag utan en enda natts undantag drömt att jag träffar Vilda. På olika sätt såklart, men det är alltid vi tillsammans. Och när jag sedan vaknar varenda morgon ensam i min alldeles för stora säng, och inte bredvid (under) henne i den nittio centimeters säng vi delade på i så många år, då är det bara upplagt för en dålig dag. Adéla saknar jag också så det värker inuti, hon är skitjobbig och driver mig oftast till vansinne men är världens viktigaste endå. Så jag fortsätter att ställa mig själv samma fråga, enda tills jag hittar det vettiga svaret. För att frågan är, om kan jag leva såhär.